Woh.. Vilka dagar..

I förrgår kväll kände fick jag helt plötsligt svårt att andas. Det kändes tungt och bara allmänt jobbigt. Lite svårt att svälja när jag åt och sådär.

Vi gick och la oss och jag somnade som vanligt som en liten stock. Marcus kunde dock inte sova för att han trodde att jag skulle sluta andas.

Morgonen därpå, alltså igår morse, var jag fortfarande lite tungandad så Marcus mer eller mindre tvingade mig att ringa sjukvårdsupplysningen. Där sa dom att dom tyckte att jag skulle åka upp på sjukhuset för att ta ett ekg.

Väl på sjukhuset gick det rätt fort.. TILL EN BÖRJAN.
Jag fick komma in och göra ekg, och sen kom en läkare och tryckte lite på mig. (Jag har btw hård/vältränad mage,hehehe)
Efter endel utlåtanden kom dom fram till att jag skulle läggas in på akutens observation för att göra en röntgen, så att det inte var en propp.

I panik ringde jag till Marcus, som naturligtvis kom och tog hand om mig. Jag har världens bästa pojkvän.

Och där fick jag ligga kan jag säga... kl 14.20 fick jag röntgentid.
Två timmar efter kom en rysk sköterska och berättade att jag hade luft i pagosen(?!?!)

Efter ytterligare några timmar kom en öron/näsa/hals läkare och berättade att av någon underlig anledning hade jag fått luft runt matstrupen. Troligtvis en läcka från matstrupen.

Efter det mina vänner fick jag inte äta ett jävla jota. kl 22.10 fick jag röntgas igen. PÅ FASTANDE MAGE! (Det fick min bror och Marcus höra ganska många gånger...) Där skulle jag dricka kontrastvätska (ingenting jag rekomenderar) för att dom skulle kunna se matstrupen ordentligt.

20 minuter senare fick jag veta att röntgenplågarna såg bra ut och jag fick kvällsfika. Till min stora lycka.

Idag har jag fått veta att det var luftstrupen det var hål i, och jag har fått åka hem med ett paket antibiotika. Fan så skönt!