Det kommer bli lugnt här på bloggen i helgen.
Theodor ska för första gången få träffa sin kusin och sin äldsta morbror som kommer och hälsar på.

En annan sak är att han har det ganska körigt i magen på kvällarna. Har börjat fundera på om det kan bero på att han äter så ofta?(han kan äta med två timmars mellanrum ibland)
Men får lilleman inte mat när han säger till så skriker han som en galen!


Theodor tre veckor gammal

Anna har utmanat mig. Jag är ju så dålig på att laga mat.
Hemma hos oss är det Marcus som lagar mat. Jag är glad att jag ens har tre maträtter jag ska kludda ner på den här listan.

Frågan till utmaningen:
Vilka tre maträtter lagar du oftast?

1. Köttfärssås. Gärna med rivna morötter och majs, mumma!
2. Torsk-ris-räk röra. Det här är som min mamma skulle säga "en hittepå".
3. Fläskfilé i ugnen med ris.

Jag skickar vidare utmaningen till; Johanna, Amanda och Linda

Hoppas att ni har lite större maträttsurval än mig. Jag äter för övrigt fil/yoghurt och müsli ofta till lunch. Spännande.

Vi har ett problem, mina vänner.
Inte nog med att man ska vara allmänt kylskåp till lilleman - man ska också vara helt utan kläder.
Jag äger två amningströjor. Två. Känns det okej?

Var hittar jag snygga amningströjor?
Jag ska ju ändå amma i typ fem månader till..

Såhär ser jag ut numera, för er som undrar.
9 månaders graviditet har satt sina spår.
Kanske är det egentligen 4 veckors sömnlöshet som spökar mest.

Idag är det premiärtur på café för lilleman. Jag får gå igenom vett och etikett när vi kommer dit.
Barista med Malin och Iker. Mysigt!

Vilken supernatt vi haft. Theodor åt 22 och sedan klockan 05.30 igen. Vilket för mig betydde 6 värdefulla timmars sömn.
Nu har han sovit fyra timmar mitt på dagen också, så jag ska försöka hålla honom vaken ikväll innan nattning.

Under tiden han sov hann jag med att dammsuga, byta i blöjhinken, byta sängkläder, tvätta en maskin och baka macaroons. Sjukt tidseffektiv!

Theo är en stor kille numera. Vi var på bvc imorse för vägning och mätning. För 29 dagar sedan, vid sin födsel, vägde lilleman 2488g och var 47 cm lång. Nu är han uppe på 3940 tunga (!?) och 52 cm. Han växer som ett litet monster, mitt lillgrus.


Alldeles nyss var han såhär liten och pluttig.

Min bror kämpar trots förkylning med mina däck just nu. Vilken stjärna.
Lilla Theo sover i sin vagn efter en skön promenad i kallvädret.
Johanna sitter i rummet och svär över sin hemtenta.

Jag väntar på mamma som ska hänga med på birsta om en timme eller så. Premiärtur på birsta för lilleman. Vi hoppas på glada miner och mätt i magen.

Johanna svär lite till över sin hemtenta. Ganska underhållande faktiskt.

Lille Theodor har det lite körigt i magen idag. Är kinkig och knövlig. Efter att jag gått och vyssat och klappat ett tag utan resultat satte jag mig vid datorn och slog på Ack Sundbyberg - Oskar Linnros. Theo blev degklump och somnade på 2 min.

Kan det här ha nåt att göra med att det var den mest spelade låten hemma hos oss när han var i magen?

Jag har precis hunnit inta frukost. Lilleman var sugen på att vara vaken mellan 03.30-06.15 inatt. Det var inte jag. Men vi vet alla vem som bestämmer. Så jag var rätt trött imorse 07.30 när jag hade tänkt kliva upp.

Nu ligger han däremot och snuttar, och jag får tid för lite slösurf. Egentligen borde jag väl göra nåt vettigt, men jag tror att det är nära tills jag återigen blir matstation.

Typ nu. Tjao!

Här sitter jag och knappar med en hand. Lilleman ligger och snuttar på andra armen. Vill inte riktigt sova, men är trött som en gnu och kan knappt hålla ögonen öppna.

Är det någon som har nåt tips på hur man kan göra hans säng mysigare? Just nu är han inte alls intresserad av att sova där, och det beror kanske på att den är lite kal?

Jag har precis klivit upp ur sängen efter en eftermiddagslur. Lillgruset ligger kvar och snuttar förhoppningsvis ett tag till.
Han vill verkligen inte ligga i sin egen säng. Sängen hos mormor och morfar går finfint, men hans egen säng ratar han med bestämdhet.

Snart kommer Anna-Karin hit. Egentligen kanske jag skulle ha plockat undan lite här nu medans Theodor sover, men efter en magknipsnatt orkar jag inte. Jag är glad att jag hunnit duscha idag. Det får räcka.

Jag behövde inte stanna så länge i min badrock. 26e september - två dagar efter förra inlägget, kom vår lilla stjärna ut. 2488 gram och 47cm lång - stor stjärna i liten förpackning.

Jag började redan på kvällen den 25e känna av värkarna. Kaxig som ett as sa jag "ha, är det bara såhär det känns? Vad gnäller folk för?" Några timmar senare stod jag dubbelvikt (så dubbelvikt man nu kan stå höggravid) och grinade.

Vid 01.00 den 26e åkte vi in på förlossningen - då hade jag vankat av och an hemma i lägenheten i nån timme. På med ctg kurva och ligga och försöka andas genom smärtan. Den som kom på det ska ha spö. Andas genom smärtan? Pft. Efter en timme blev jag åtstoppad två värktabletter och blev tillsagd att gå hem och sova, för det var bara förvärkar - det där jag hade stått hemma och grinat över. Huh? Aj.

Klockan 02 var vi hemma igen. Jag tog en låååång dusch. Duschen var min hjälte (förrutom Marcus då, men han kunde inte ta bort nån smärta..). Sedan hoppade jag direkt ner i sängen.

Runt 03 vaknade jag med sjuka värkar. Dessutom mådde jag lite illa och eftersom att jag i nio månader varit hungrig när jag mått illa gick jag upp och hällde i mig lite blåbärssoppa. Fick sedan SPRINGA till toan för att hinna innan allt kom upp igen. Efter det tog jag en hink och la mig i soffan, för att åtminstonde Marcus skulle få sova. Dr Phil på tv. Var jag inte straffad nog?

Klockan 07 var jag tvungen att väcka Marcus. Nu hade jag gryymt ont och hade inte ens fått behålla vatten i magen. Så vi åkte upp, men lämnade ändå den omtalade bb-väskan i bilen för att slippa bli förnedrade om vi än en gång skulle bli hemskickade.

Vi fick stanna kvar! Trots att jag bara var öppen 2 cm fick vi stanna. Barnmorskan sa "nån som har sådär ont kan man ju inte skicka hem..". Tack för det.
Vi blev förpassade in i ett otroligt fint förlossningsrum med badkar, dusch och sängar för mig och Marcus. Jag slängde mig in i duschen och stod där säkert i 45 min. Fantastiskt.
När jag kom ut frågade jag om smärtlindring. "Ingenting förrän du är öppen 5cm" fick jag till svar. Satan.
Efter det hängde jag på en gåstol, som en gammal gammal tant. Hade spypåsen ständigt redo.

Klockan var väl kanske 10 nästa gång sköterskan kom in och Marcus frågade när man kunde börja ta lustgas? "Det kan hon ta nu" fick vi till svar. Himmelriket.
Lustgasen skulle kunna få en 300 sidig novell av mig. Helt fantastiskt och tiden sprang iväg härifrån.

11.05 frågade sköterskan om hon skulle ta hål på mitt vatten som fortfarande inte hade gått. Absolut tyckte jag. Här var jag 5 cm öppen, så vi tänkte väl 5 timmar till förlossning.
När vattnet var borta kom värkarna som ett pärlband. Dessutom gjorde dom ganska mycket ondare, vilket jag inte kunde bry mig ett dugg om eftersom jag hade min vän lustgasen.

11.25 fick jag iväg "det känns som att jag ska klämma ut honom, ring på barnmorskan!" till Marcus. (här hade vi för övrigt inte hämtat vår bb-väska som var kvar ute i bilen) Mycket riktigt. Krystvärkarna var igång.
Här blir allting ganska suddigt. Jag kommer ihåg att sköterskan sa "Unga tjejer kan det här med att föda barn" och "Norrländska tjejer är rejäla". Dessutom skrek Marcus "Han har hååår!!!". Förrutom det kommer jag inte ihåg så mycket.

11.47 kom vår lilla prins ut. Inte kladdig. Inte blodig.

Pust, tänkte jag. Skönt att barnafödandet är över. Nennemensan. Moderkakan ville inte alls komma ut. Ner med mig på operation. Moderkakan opererades ut och två timmar senare var jag tillbaka hos mina prinsar.