Theo är så trött att han inte orkar blinka. Men att stänga ögonen är inget alternativ.

Theodor vill absolut inte ligga själv och kika på dagarna. När han sover 3-4 timmar mitt på dagen går det bra att ligga i egen säng. Men är han vaken är det famnen som gäller. Har han dessutom ont i magen finns det inget annat som tröstar.

Nu har vi fått låna en Babybjörn bärsele. Hur bra som helst. Jag måste fortfarande vara uppe och gå för att hålla lilleman nöjd. Men det gör ju att jag får massa gjort. Glad bäbis + bärsele = fin lägenhet.

Vi tänkte försöka gå på hockey här i veckan, och jag tror att det kommer gå hur bra som helst nu när vi har bärselen. Tåller tummarna!

Vi var hos Malin och Iker igår, verkligen supermysigt!
Jag tror att Theo trivdes i Ikers sällskap, för han låg och jollrade rätt länge på madrassen alldeles själv.
Det hör inte till vanligheterna kan jag säga.



Det är så himla stor skillnad på Iker och Theo. Man kan inte förstå att om några månader kommer dom vara alldeles jämnlika. Det skiljer bara två månader! Mysungarna våra.

Theo leker i babygymmet som vi köpte för pengarna vi fick av morfarsmor och morfarsfar (min farmor och farfar)

Jag har hunnit med massor idag, det är inte alla dagar man gör det!
Theodor har sovit en hel del, och varit världens snällaste lilleman som inte skrikit en endaste sekund på hela dagen.
Vi har bland annat hunnit bada idag. Det tycker han inte alls om. Det har han aldrig gjort.

Dessutom har vi varit på bvc. Lilleman har nästan dubblat sin födselvikt på sex veckor. 4700g.
Tänk om en annan skulle dubbla sin vikt på sex veckor. Det skulle knappast vara en fröjd för ögat.
Det här kan vara anledningen till varför han nu inte har ätit på fyra timmar. Och tre timmar innan det. Kanske kommer vi slippa amma varannan timme framöver?

Liten ligger i sängen och försöker kämpa emot sömnen.
Mitt jobb är att stoppa in nappen med jämna mellanrum.






Här har min syster knäppt lite bilder, som ska få bli tavlor hemma hos oss.

Det kommer bli lugnt här på bloggen i helgen.
Theodor ska för första gången få träffa sin kusin och sin äldsta morbror som kommer och hälsar på.

En annan sak är att han har det ganska körigt i magen på kvällarna. Har börjat fundera på om det kan bero på att han äter så ofta?(han kan äta med två timmars mellanrum ibland)
Men får lilleman inte mat när han säger till så skriker han som en galen!


Theodor tre veckor gammal

Vilken supernatt vi haft. Theodor åt 22 och sedan klockan 05.30 igen. Vilket för mig betydde 6 värdefulla timmars sömn.
Nu har han sovit fyra timmar mitt på dagen också, så jag ska försöka hålla honom vaken ikväll innan nattning.

Under tiden han sov hann jag med att dammsuga, byta i blöjhinken, byta sängkläder, tvätta en maskin och baka macaroons. Sjukt tidseffektiv!

Theo är en stor kille numera. Vi var på bvc imorse för vägning och mätning. För 29 dagar sedan, vid sin födsel, vägde lilleman 2488g och var 47 cm lång. Nu är han uppe på 3940 tunga (!?) och 52 cm. Han växer som ett litet monster, mitt lillgrus.


Alldeles nyss var han såhär liten och pluttig.

Lille Theodor har det lite körigt i magen idag. Är kinkig och knövlig. Efter att jag gått och vyssat och klappat ett tag utan resultat satte jag mig vid datorn och slog på Ack Sundbyberg - Oskar Linnros. Theo blev degklump och somnade på 2 min.

Kan det här ha nåt att göra med att det var den mest spelade låten hemma hos oss när han var i magen?

Jag behövde inte stanna så länge i min badrock. 26e september - två dagar efter förra inlägget, kom vår lilla stjärna ut. 2488 gram och 47cm lång - stor stjärna i liten förpackning.

Jag började redan på kvällen den 25e känna av värkarna. Kaxig som ett as sa jag "ha, är det bara såhär det känns? Vad gnäller folk för?" Några timmar senare stod jag dubbelvikt (så dubbelvikt man nu kan stå höggravid) och grinade.

Vid 01.00 den 26e åkte vi in på förlossningen - då hade jag vankat av och an hemma i lägenheten i nån timme. På med ctg kurva och ligga och försöka andas genom smärtan. Den som kom på det ska ha spö. Andas genom smärtan? Pft. Efter en timme blev jag åtstoppad två värktabletter och blev tillsagd att gå hem och sova, för det var bara förvärkar - det där jag hade stått hemma och grinat över. Huh? Aj.

Klockan 02 var vi hemma igen. Jag tog en låååång dusch. Duschen var min hjälte (förrutom Marcus då, men han kunde inte ta bort nån smärta..). Sedan hoppade jag direkt ner i sängen.

Runt 03 vaknade jag med sjuka värkar. Dessutom mådde jag lite illa och eftersom att jag i nio månader varit hungrig när jag mått illa gick jag upp och hällde i mig lite blåbärssoppa. Fick sedan SPRINGA till toan för att hinna innan allt kom upp igen. Efter det tog jag en hink och la mig i soffan, för att åtminstonde Marcus skulle få sova. Dr Phil på tv. Var jag inte straffad nog?

Klockan 07 var jag tvungen att väcka Marcus. Nu hade jag gryymt ont och hade inte ens fått behålla vatten i magen. Så vi åkte upp, men lämnade ändå den omtalade bb-väskan i bilen för att slippa bli förnedrade om vi än en gång skulle bli hemskickade.

Vi fick stanna kvar! Trots att jag bara var öppen 2 cm fick vi stanna. Barnmorskan sa "nån som har sådär ont kan man ju inte skicka hem..". Tack för det.
Vi blev förpassade in i ett otroligt fint förlossningsrum med badkar, dusch och sängar för mig och Marcus. Jag slängde mig in i duschen och stod där säkert i 45 min. Fantastiskt.
När jag kom ut frågade jag om smärtlindring. "Ingenting förrän du är öppen 5cm" fick jag till svar. Satan.
Efter det hängde jag på en gåstol, som en gammal gammal tant. Hade spypåsen ständigt redo.

Klockan var väl kanske 10 nästa gång sköterskan kom in och Marcus frågade när man kunde börja ta lustgas? "Det kan hon ta nu" fick vi till svar. Himmelriket.
Lustgasen skulle kunna få en 300 sidig novell av mig. Helt fantastiskt och tiden sprang iväg härifrån.

11.05 frågade sköterskan om hon skulle ta hål på mitt vatten som fortfarande inte hade gått. Absolut tyckte jag. Här var jag 5 cm öppen, så vi tänkte väl 5 timmar till förlossning.
När vattnet var borta kom värkarna som ett pärlband. Dessutom gjorde dom ganska mycket ondare, vilket jag inte kunde bry mig ett dugg om eftersom jag hade min vän lustgasen.

11.25 fick jag iväg "det känns som att jag ska klämma ut honom, ring på barnmorskan!" till Marcus. (här hade vi för övrigt inte hämtat vår bb-väska som var kvar ute i bilen) Mycket riktigt. Krystvärkarna var igång.
Här blir allting ganska suddigt. Jag kommer ihåg att sköterskan sa "Unga tjejer kan det här med att föda barn" och "Norrländska tjejer är rejäla". Dessutom skrek Marcus "Han har hååår!!!". Förrutom det kommer jag inte ihåg så mycket.

11.47 kom vår lilla prins ut. Inte kladdig. Inte blodig.

Pust, tänkte jag. Skönt att barnafödandet är över. Nennemensan. Moderkakan ville inte alls komma ut. Ner med mig på operation. Moderkakan opererades ut och två timmar senare var jag tillbaka hos mina prinsar.